En känsla av ensamhet.

Det är Fredag, igen. Helg, igen. Lönehelg dessutom. Det borde vara klackarna i taket och tjooho. Eller? Nja, jag skippar det, jag väljer musik och en tankspridd hjärna istället. Det är avkoppling en trött Fredagkväll vill jag lova. Jag sitter och tänker att det är tröttsamt med ensamma fredagkvällar, man har någon uppmålad bild framför sig om hur det borde vara egentligen. Hur gör man den bilden verklig frågar jag mig, varför har jag inte träffat den där sista pusselbiten som gör hela tillvaron till något underbart. Jag tror det handlar om att jag inte tror på det själv längre efter för många bränn. Mitt självförtroende är på topp när det gäller allt i livet, förutom när det kommer till känslor, kärlek.

Let´s blogg again.

Den här hösten har jag känt att jag har vuxit som person, människa, vet inte riktigt varför det känns så, vad var det som hände, varför växte jag, och nu, varför nu. Många frågor, inga svar, bara spekulationer. Men, motgångar, framgångar, lycka, olycka.. det formar väl en människa. Man växer av livet. Jag har hittat mig själv, på riktigt, jag trivs fruktansvärt bra med mig själv numera.